Hösten kommer

Nu är jag tillbaka från couchsurfingmötet, och jag måste säga att den som kom på konceptet med organiserad couchsurfing är ett geni! Det kom ca 20 pers till fikat, som var billigt och gott, varav de flesta studenter i Uppsala. Många hade precis kommit hit, och berättade historier om hur de funnit sina rum täkta av centimetertjocka lager damm, och alla möbler staplade i ett stort torn mitt på golvet(wtf??). Jag var avgjort den yngste i sällskapet, men det spelade inte så stor roll. Så där satt jag, mellan fransyskor, kineser och holländare, och åt min sjukt goda mozza/pestomacka och pratade om afganistan(holländarens kusiner tjänstgjorde där), demokratins utveckling (nästan alla runt bordet verkade läsa nån typ av pol. mag.) och, så klart, Uppsala. CSare är på något sätt väldigt lika, trots deras kulturella skillnader. Detta är kanske inte så konstigt, då CS bygger på goodwill och medlemmarnas vilja att lära sig om nya människor och kulturer. Det är nog kanske de kulturella skillnaderna som binder samman CS. Jag ser en enorm kontrast mellan detta community och t.ex. Facebook, som handlar om att 1) hålla kontakten med folk som man känner sen gammalt, och 2) nå ut till stora grupper av människor med särskillda intressen. I stället bygger CS på att knyta nya, intima kontaker med ett mindre antal personer som inte har så mycket gemensamt förutom deras öppna inställning till nytt folk. Eller, för att sammanfatta CS i ett ord:

RANDOM